Stolle Bengtsson
Många har undrat över Kolik-bannern till höger på min min blogg. Denna kommer sig av att jag nu är delägare i Kolik förlag. Jag är alltså förläggare, coolt va? Om man klickar på bannern kan man läsa mer om förlaget och om vår ganska nyss utgivna bok Stolle Bengtsson av Tom Karlsson. Den uppmärkasamma bloggläsaren minns säkert bilderna från denna boks releasefest på Street. Tom Karlsson är alltså mannen i randig tröja som signerar böcker. Förra veckan recenserades Stolle Bengtsson i Aftonbladet och recensionen går att läsa på hemsidan.
måndag, maj 15, 2006
fredag, maj 12, 2006
Dagens länk
En av mina absoluta favorittecknare är Stina Hjelm. Hon gör bla serier, väggmålningar och t-shirtdesign.
Hennes bilddagbok är som en portfolio som uppdateras regelbundet.
En av mina absoluta favorittecknare är Stina Hjelm. Hon gör bla serier, väggmålningar och t-shirtdesign.
Hennes bilddagbok är som en portfolio som uppdateras regelbundet.
Galago
Nästa nummer av Galago blir det sista i tidningsformat. Sen kommer den att bli tjockare och större, alltså mer bok än tidning och säljas i bokhandeln. Mycket mer än så vet jag inte om förändringarna men jag tror att det kommer bli bra om man kan ha med längre serier.
Vad vi inte har fått veta är om inriktningen på serierna ska ändras. Kommer t.ex. de obligatoriska sexuella övergreppsskämten att finnas kvar? På SPX:s paneldebatt fick Bromander frågan om han skulle fortsätta med spentrianmässiga övergrepp i sina serier. (Den serie som jag tror främst syftades på var Duvan i Galago nr1/2006) Han svarade att han höll på med en serie om en pedofil men att han efter det skulle tona ner det temat ett tag. Bromander är dock knappast ensam om övergreppsskämten. Man kan nästan säga att för Galagos manliga tecknare har det blivit en tradition, för att inte säga en nödvändighet. Jag tänker te.x. på Simon Gärdenfors Nybuskis och Pontus Lundkvist (i senaste numret).
Det är faktiskt svårt att tänka sig ett enda nummer av Galago där en unge INTE blir tvingad att knulla sin morfars avskjutna huvud. Redaktionen skulle förmodligen bli nerringd av upprörda läsare som skrikar: "Var är ungen som blir tvingad att knulla sin morfars avskjutna huvud? Var är han?!" Ibland när trycket blir för stort på de svenska manliga tecknarna så blir man tvungen att kalla in internationellt stöd i form av Ivan Brunetti.
Jag tycker att övergreppsskämten är lite som när man var liten och killarna tog upp maskar på skolgården och viftade med dem framför tjejerna. Och tjejerna bara: "Men guu va äckligt! Hihi!" Veckan därpå fortasatte det med en överkörd groda och på den vägen är det. Killarna äcklar sig och tjejerna fnittrar förtjust.Men någon gång börjar själva chockverkan avta, både i serierna och på skolgården. Man tänker: "okej vi har sett masken, vi har sett den överkörda platta grodan och vi har sett er hålla på med det där koögat som man var tvungen att dissekera på NO:n. Är detta allt ni har att erbjuda?"
Nästa nummer av Galago blir det sista i tidningsformat. Sen kommer den att bli tjockare och större, alltså mer bok än tidning och säljas i bokhandeln. Mycket mer än så vet jag inte om förändringarna men jag tror att det kommer bli bra om man kan ha med längre serier.
Vad vi inte har fått veta är om inriktningen på serierna ska ändras. Kommer t.ex. de obligatoriska sexuella övergreppsskämten att finnas kvar? På SPX:s paneldebatt fick Bromander frågan om han skulle fortsätta med spentrianmässiga övergrepp i sina serier. (Den serie som jag tror främst syftades på var Duvan i Galago nr1/2006) Han svarade att han höll på med en serie om en pedofil men att han efter det skulle tona ner det temat ett tag. Bromander är dock knappast ensam om övergreppsskämten. Man kan nästan säga att för Galagos manliga tecknare har det blivit en tradition, för att inte säga en nödvändighet. Jag tänker te.x. på Simon Gärdenfors Nybuskis och Pontus Lundkvist (i senaste numret).
Det är faktiskt svårt att tänka sig ett enda nummer av Galago där en unge INTE blir tvingad att knulla sin morfars avskjutna huvud. Redaktionen skulle förmodligen bli nerringd av upprörda läsare som skrikar: "Var är ungen som blir tvingad att knulla sin morfars avskjutna huvud? Var är han?!" Ibland när trycket blir för stort på de svenska manliga tecknarna så blir man tvungen att kalla in internationellt stöd i form av Ivan Brunetti.
Jag tycker att övergreppsskämten är lite som när man var liten och killarna tog upp maskar på skolgården och viftade med dem framför tjejerna. Och tjejerna bara: "Men guu va äckligt! Hihi!" Veckan därpå fortasatte det med en överkörd groda och på den vägen är det. Killarna äcklar sig och tjejerna fnittrar förtjust.Men någon gång börjar själva chockverkan avta, både i serierna och på skolgården. Man tänker: "okej vi har sett masken, vi har sett den överkörda platta grodan och vi har sett er hålla på med det där koögat som man var tvungen att dissekera på NO:n. Är detta allt ni har att erbjuda?"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)