Olle

Min systerson Olle, född 23 oktober. Happy happy!

Våldtäktsdom

Huvudrubriken på framsidan av dagens DN är Larmsamtal bidrog till våldtäktsdom. Det handlar förstås om stureplansprofilerna och domen mot dem. Rubriken inne i tidningen är SOS-samtalet starkt bevis. Jag är såklart glad över att de blev dömda och det verkar ha varit en vettig dom men samtidigt känns allt så godtyckligt. Speciellt det här med larmsamtalet. DN skriver: "Det drygt tre minuter långa samtalet ringdes klockan 06.37 på söndagsmorgonen den 25 mars i år, alldeles efter att kvinnan gått ut ur porten till den fastighet på Östermalm i Stockholm där våldtäkten skett. På bandet hörs hur hon gråtande och hulkande kämpar för att beskriva vad som hänt och var hon befinner sig. Gång på gång försöker hon att samla sig, men varje gång faller hon tillbaka i häftig gråt." Jag vet inte alls hur jag skulle reagera om jag blev utsatt för samma sak som hon. Det är möjligt att jag skulle gråta i telefonen och knappt kunna beskriva var jag var. Men det också möjligt at jag bara skulle stänga av alla känslor och koncentrera mig på uppgiften. Ringa larmcentralen, förklara så tydligt som möjligt var jag befinner mig och vad som har hänt, få dem att förstå att polisen måste komma direkt. Om man är en sån person, som är helt praktisk i nödsituationer, bör man då fejka lite gråt för att övertyga rätten om att man faktiskt har blivit våldtagen? Bör man låtsas vara hjälplös och förvirrad (åh jag vet inte var jag är...) för att vara trovärdig som våldtäktsoffer? När polisen kommer, ska man då kanske låtsas att man svimmar eller bör man sitta på trottoarkanten men sönderrivna strumpbyxor och mascara rinnande ned för ansiktet? Man kanske är i chocktillstånd och inte alls får fram några tårar. Hur skulle det se ut i rätten?

annonsbevakaren

Här är en serie i retrostil som jag nyligen gjorde till annonsbevakaren.com.