Krinoliner

Bild från mitt porträtt av Amelia Bloomer, som inte var ett krinolinfan.


När jag samlat fakta om kvinnor på 1800-talet har jag hittat en hel del om modet på den tiden. Bland annat om krinoliner. I mitten av 1800-talet blev det modernt bland överklassens kvinnor med riktigt vida kjolar. Under hade man en underkjol av stålringar som skulle spänna ut kjolen och ge den den rätta sagoprinsessformen. Reaktionerna lät inte vänta på sig, dåtidens tecknare skämtade om de stora opraktiska kjolarna.

"Otroligt praktisk användning av krinolin för ung moder på landsbygden"

På den här bilden har kjolarna blivit så stora att uppassarna måste använda brickor med långa handtag för att kunna servera damerna.
Två moderiktiga damer gör sig lustiga över gångna tiders mode.
Eländes elände! Herrarna kläms mellan damernas kjolar.

Krinolinerna var som störst under 1860-talet. Då kallades de ibland för "criades" (skrik) på grund av ljudet som uppkom när stålbanden gneds mot varandra. Kvinnornas frossande i lyxiga kläder var en viktig statussymbol för den nya borgarklassen som växte fram under den här tiden. Feministerna försökte hitta alternativ som skulle vara eleganta men samtidigt låta kvinnor röra sig mer fritt. En känd kritiker av krinolinlooken var Amelia Bloomer som lanserade bloomer-looken. (Men mer om det i ett senare inlägg!)
Harriet Clayhills skriver i Kvinnohistorisk uppslagsbok angående krinoliner: "De blev sinnebilden för en epok då borgerskapets kvinnor tvingades vara hjälplösa och dekorativa, men samtidigt tog ett slags hämnd genom att göra sig besvärliga, breda ut sig och kräva hänsyn för hjälplösheten." Är det inte precis så på den sista bilden?