torsdag, juni 17, 2010

Å alla kära systrar! av Ebba Witt-Brattström

Jag har precis läst Ebba Witt-Brattströms nya bok Å alla kära systrar!. Den handlar om hennes tid i 70-talets kvinnorörelse och framförallt om Grupp 8.
Jag gillar böcker där människor berättar om sina liv. Jag gillar speciellt när det finns en massa fina bilder och snygg formgivning och humoristisk och medryckande text. Och framför allt gillar jag 70-talets kvinnorörelse. Därför ville jag att boken aldrig skulle ta slut! Jag kan rekommendera boken till alla som är intresserade av feminism och nutidshistoria, det är omöjligt att inte dras med i den tidens kampanda och optimism inför framtiden. Ebba Witt-Brattström skriver historia men manar också till handling. Själv är jag väldigt nöjd med hur feminismen ser ut idag, debatten tillåter väldigt många olika röster och det känns som att det händer spännande saker på området hela tiden, men någon organiserad kvinnorörelsen liknande den på 70-talet har vi inte. Det är inspirerande att höra om hur de gjorde och tänkte.

Grupp 8:s historia är dock ingen nyhet för mig. Som nybliven 15-årig feminist började jag läsa mammas gamla Kvinnobulletinen (Grupp 8:s tidning) och det var i princip min första feministiska skolning. Jag har även läst antologin Nio kvinnor - nio liv som Ebba Witt-Brattström medverkade i. Min kvinnokampstatuering är en hyllning till den tidens kvinnorörelse.
Därför är det lite irriterande när Ebba Witt-Brattström gång på gång återkommer till hur dålig den nutida feministiska rörelsen är, och hur lite de (vi) vet om 70-talets kvinnorörelse. Hon verkar inte alls särskilt insatt i samtida feministisk debatt (eller så låtsas hon bara vara okunnig). Man kan jämföra med män (gubbar) som tycker att det inte gjorts någon bra musik sen 60- eller 70-talet (eller när de nu själva var unga). Det spelar liksom ingen roll vad som kommit efteråt. De behöver inte ens sätta sig in i vilken musik som görs för idag för de VET att inget kan mäta sig med deras tid och så ÄR det bara. Förmodligen blir man så efter en viss ålder - och det kommer gälla mig med.
Självklart tycker jag att dagens unga feminister ska sätta sig in i kvinnorörelsens historia. Och om man bortser från nålsticken mot dagens feminism så är Å alla kära systrar! en utmärkt introduktion. Jag tycker att dagens feminister har mycket att lära från Grupp 8. Deras devis "ingen individuell frigörelse är möjlig innan hela gruppen kvinnor har frigjort sig!" gäller lika mycket nu men glöms ofta bort när målet har blivit att "förverkliga sig själv". Grupp 8 hade konkreta, materialistiska krav som rätt till daghem, 6-timmars arbetsdag, och de försökte alltid förstå hur personliga problem hängde ihop med samhället i stort ("det personliga är politiskt"). Men sen dess har de feministiska teorierna kommit en lång väg (med queerteori som en av de viktigaste milstolparna) och det är jag tacksam för. Idag har vi dessutom nätet där feministiska bloggar och diskussionsgrupper fyller en liknande funktion som Grupp 8:s lokalgrupper. Aktuella frågor diskuteras i en rasande takt, motkultur (kvinnokultur) skapas och når ut, och på facebook och twitter bildas opinion som kan förändra.
Det var några av mina tankar kring Å alla kära systrar!. Läs boken, och om ni redan läst lämna gärna nån kommentar om vad ni tyckte!


Ett gäng Kvinnobulletinen från 70- och 80-talet. Dags att läsa om dem?


Ett typiskt omslag för Kvinnobulletinen.


Min tatuering (jämför med loggan på omslaget).


Nio kvinnor nio liv.

Och låtarna dårå (tyvärr inga musikvideos):



4 kommentarer:

Annika Ivarsson sa...

jättebra skrivet! hade inte tänkt läsa boken innan för man blir ju lite trött på witt-brattströms tjat om hur dålig den nutida feminismen är, men den verkar ju läsvärd ändå!

Andromeda sa...

Jag tänkte mest på det här som du skrev om Witt-Brattströms tankar om dagens feminism vs din egen. Jag läste en intressant artikelserie i Fokus för några veckor sen. Författaren till den artikeln menar att det svenska jämställdsarbetet har stannat av i den meningen att politiken inte längre har några storslagna visioner för hur kvinnor och män ska kunna bli jämställda och fria. Jag är benägen att hålla med. Hur tänker du?

Du hittar artikeln här: http://www.fokus.se/2010/06/politiken-som-forsvann/

meli sa...

Vad fin den nya layouten blev!

Loka Kanarp sa...

Annika Ivarsson: Den är verkligen läsvärd!

Andromeda: Det låter som en intressant artikel, ska kolla in den när jag får mer internettid!